Skip to main content

Imperfektionism – våga visa skönhetsfläckarna

By annasjoberg on 27/11/2019

Vi lever i en stajlad och välregisserad värld där vi strävar efter det estetiskt tilltalande, och det blir lätt tillrättalagt. Det är en fläkt av den perfektionistiska anda som växte sig stark på 1940- och 1950-talet. Denna strävan finns även inom Employer Branding.

I magasinliknande broschyrer får vi till exempel kliva in i en hårt regisserad värld med “Drömarbetsgivare 2019”. De generiska bilder och argument som används för att gestalta olika arbetsgivare är rätt svåra att skilja åt. De lovar ungefär samma mått av “frihet, utvecklingsmöjligheter och spelrum för din personlighet”. Och bilderna med vackra människor används i hundratals snarlika platsannonser, på karriärsidor och i annan arbetsgivarkommunikation.

Men nu börjar pendeln slå tillbaka. In på scenen kliver den unga och ifrågasättande generation som är mätt på perfektionismen och vet att “nobody is perfect”. De vill se skönhetsfläckarna i organisationernas historieberättande. De lockas av de kreativa, det genuina, det som har nerv, det som utmanar och är skapat av gräsrötter. För i deras icke-perfekta värld är det viktigare att göra det intressanta än det rätta. De vill också vara med och fixa det som skevar och är “under konstruktion” hos arbetsgivarna.

Insikten är att uppriktighet säljer. Därför jobbar nu många arbetsgivare för att vara transparenta och autentiska. Och kraven på att organisationer ska leva upp till högt ställda krav på transparens och autenticitet har verkligen tagit fart. Att dagens konsumenter ställer betydligt högre krav på äkthet är en konsekvens dels av övergången från knapphet till överskott i organisationers utbud av produkter, dels av den konsumentrörelse som växte fram i USA under slutet av 1960-talet som en reaktion mot producenternas brist på kundorientering.

90-talister uppger att de är ointresserade av att arbeta för arbetsgivare som inte är transparenta med vad de vill, vilka värderingar de står för och vad de erbjuder. Visst kan man som ung medarbetare för sin försörjning tvingas arbeta i en miljö där man inte trivs, men i längden är det inte hållbart!